Äntligen, äntligen har jag läst ut “Den falske vännen” av Henrik B Nilsson.
Nej, ursäkta men jag gillar inte den här, trots att det är en bok som fått massor med fina recensioner, nomineringar, utmärkelser och allt möjligt. Visst finns det avsnitt som är riktigt bra, karaktärer som är tilltalande men det är som jag nämnt i tidigare inlägg så mycket text, ord och jag måste faktiskt säga att jag fortfarande inte begriper allt och det behöver man ju faktiskt inte alltid göra för att ha behållning av det man läser.
Och nu tycker ju inte jag heller att allt det man läser ska vara lätt och “att man inte behöver tänka” absolut inte tvärtom, jag gillar djup och mening i saker och avstår från att läsa bla “Chick lit”böcker därför att de är så förbannat ytliga och ytlighet är nog bland det värsta jag vet.
Jag har använt alldeles för mycket “lästid” åt den här boken.
Nu tar jag en lättläst deckare, en ny författare för mig Kristina Appelkvist “Liv i överflöd”.
Det är inte den första i serien men jag provar ändå…..