Karins blogg

En hel dag när jag bara får sitta med mitt!
Hela veckan har rasat på och jag har inte orkat/hunnit med något med det som jag så gärna vill.
Igår när jag kom efter en lång dag (som kändes ännu längre än den egentligen var) på jobbet var det som vanligt fredagsstädat och klart, jag känner mig väldigt bortskämd och tacksam förstås!
Så huset är städat och nu brummar diskmaskinen med sitt och resten är min dag.
Idag ska jag försöka mig på att få till ängsull, dimma och andra detaljer på tavlan. Det låter lite kul att säga sy ängsull och dimma, men det är ju inte riktigt sy det jag gör även om jag använder textila material.

Nu jobbar vi!

Jag , som så många andra, som tur är, har blivit otroligt upprörda och provocerade av den friande våldtäktsdomen av de sex tonårspojkarna som utsatte en femtonårig flicka för en gruppvåldtäkt där också finns helt obestridliga tekniska bevis.
Flickan inlåst i ett rum, berusad, fråntagen sin mobil och hon säger att hon inte vill, hon säger nej, domstolen väljer att kalla detta för att flickan inte var i ett tillräckligt “hjälplöst tillstånd” då undrar jag hur hjälplös ska man vara för att vara just hjälplös, alltså inte inlåst i ett rum med sex kåta grabbar utan möjlighet att att sig ut eller kalla på hjälp , i en situation där det var modigt att ens våga säga nej.
Och att hon sa nej, att hon inte ville är ju det enda som borde betyda något, det viktigaste av allt – ETT NEJ ÄR ALLTID ETT NEJ!
Vi måste lära våra ungar (då menar jag alla våra ungar i skolan, i samhället, överallt) att ett nej är alltid ett nej, varesig man är kille eller tjej oavsett när det sägs och även om det så sorgligt inte hjälpte den här tjejen så måste vi också lära våra ungar att säga nej när man hamnar i en situation, ett läge när det inte känns riktigt eller okej. Ingen ska någonsin behöva göra något mot sin vilja.

En mallig morsa är jag!
Den äldsta ungen plockar poäng, betyg och beröm på universitet i en matematisk värld som är helt oförståelig för en annan. Kämpar och pluggar varenda dag!
Pappan här lovade i ett svagt ögonblick en Champagneflaska för varje 5:a på tentorna, flaskorna ligger snart på hög….(lite som min far lovade mina syskon (själv var jag för liten) att dom skulle få xx ören för varje maskros dom plockade på gräsmattan, något han bittert fick ångra efter en stund)

Den yngsta ungen kämpar sig trött upp och iväg varje morgon och väntar på bussar och studerar för att få till sina studiepoäng för vidare studier.

FAN vad stolt jag är!

Men egentligen spelar inget av det där någon roll, huvudsaken är att dom är lyckliga och gör det dom vill av sina liv!
Men gott känns det i modershjärtat!

Fina Tingeling, Tingan, Tingting, Pingan – kärt barn med många namn!
Hur ska jag klara mig utan dig….

Jag har tillbringat ett par timmar i Hallonland idag, berget ovanför oss fullkomligt dignar av hallon, så vackra och så goda! Jag hade tänkt mig att gå högst upp och sedan liksom plocka mig neråt men jag kom ju inte mer än liten bit förrän jag tvungen att börja plocka eftersom det var så mycket och jag helt enkelt inte kunde gå förbi.
När jag hade plockat bunken full  och på väg hem stannade jag vid en buske och gjorde något som jag väldigt sällan gör när jag plockar bär, plockade en hel hand och åt upp alltihop, hallonsmaken bara exploderade, varför jag inte äter bär när jag plockar vet jag faktiskt inte, men då plockar man och det ska tas hem, samlarinstinkt kanske?
Sonen hade önskat hallonpaj och det blev det också tillsammans med lite rabarber.
Resten är nu också rensat och  hamnar i frysen, lösfryst de finaste, till vinterns tårtor, resten i påsar, hoppas på lite blåbär så kan det bli lite drottningsylt.
Men definitivt kommer det plockas mer hallon!

Mannen som samlade på sanningar

 Mannen som skulle komma att samla på sanningar ville gärna samla på något, men ville inte ge sig i kast med vare sig frimärken, gamla anfäder, glasspinnar eller tekoppar, nej han skulle samla på sanningar och det skulle vara riktiga, äkta, ursprungliga sanningar.
Han gav sig ut för att börja sin samling och blev Mannen som samlade på sanningar.

 Han mötte snart en man som sade sig ha sanningen och förklarade att hans religion, kristendomen var den enda rätta sanningen, men samtidigt kom där en kvinna som sa att hennes religion, buddismen var det som var sanningen, en tredje person hävdade att hans lära, judendomen var det rätta sanna och snart vimlade det av folk som alla sa sig ha den, sanningen, där var en hindu, en muslim, en same, en katolik, en aborigin, en indian, afrikanska folk, någon som ropade om asagudar, en inuit och fler verkade vara på väg…..”Nej nej nej”, ropade Mannen som samlade på sanningar, och försökte göra sig hörd. ”Det här är inte sanningar, det är tro och det är nog sanning för var och en av er som tror, och det är förstås rätt och riktigt för er, men någon sanning är det inte.”

 Mannen som samlade på sanningar gick vidare.

 Men Journalisten som skriver i våra tidningar, berättar det vi hör på tv och i radio och det vi läser på internet måste väl ändå ha sanningar.
”Ja, jo”, sa Journalisten som smög upp bredvid Mannen som samlade på sanningar, ”men det är ju egentligen vi som bestämmer vad som ska vara sant eller inte, vad man kan komma att läsa i tidningen så det är ju liksom våra sanningar vi berättar och vissa är ju närmare sanningen än andra så att säga”, sa Journalisten som ändå ville vara sanningsenlig. Mannen som samlade på sanningar suckade och förstod att inte heller här fanns något för hans samling.

 Han mötte snart den hurtiga Optimistcoachen med brett leende som sade sig ha sanningen ”Det är bara att ha ett positivt tänkande och….” ”Stopp”, ropade Mannen som samlade på sanningar, och höjde handen, ”det där inte någon sanning, det är tankar och det är bara dina tankar, det är möjligt att de blir din sanning men min är det inte.”
Detsamma sa han också till Hälsogurun, Träningsexperten och Dietfantasten som alla ville han skulle samla på just deras sanningar, han skakade på huvudet och vandrade vidare.

Mannen som samlade på sanningar mötte snart Filosofen som hummade och strök sig om hakan…. ”Nu måste vi betänka oss….hmmm…om vi funderar på om sanningen är detsamma som meningen med livet? och, eller kanske, kan vi tänka oss en mindre och en större sanning? Är sanningen det vi tror eller det vi kanske…..” ”Nej, det där blir alldeles för långt från sanningen”, sa mannen som samlade på sanningar och lämnade Filosofen funderade över tankar kring sanningen.

Mannen som samlade på sanningar fortsatte sitt sökande.

Statistiken ropade på honom och sa att han kunde visa vilken sanning han än ville ha, med statistik och några diagram kunde man bevisa sanningen. ”Nej men” sa Mannen som samlade på sanningar förskräckt, ”det blir väl inte alls någon sanning?” ”Sanning och sanning” sa Statistiken, ”man kan ju visa det hela i ett diagram, varför inte ett grafiskt snyggt stapeldiagram?”
”Nej tack” sa Mannen som samlade på sanningar och skyndade iväg.

Vetenskapsmannen stod i ett hörn och snart var han igång med att presentera sanningen, ”Nja” sa mannen som samlade på sanningar, han tvekade lite det kändes ju ändå nära en sanning, men han fortsatte efter en stunds betänketid ”Men vetenskapen är ju bara sanning just nu innan vi vet något mer, och då är det ju inte längre en sanning även om det nyss var det”. Vetenskapsmannen rynkade pannan, trummade otåligt med hälen, muttrade något, vände sig om och försvann med raska steg.

Mannen som samlade på sanningar började bli trött, det var en jobbig samling han hade gett sig in på och han började fråga sig om han överhuvudtaget skulle få någon enda sanning till sin samling.

”Nej” sa Mannen som snart inte längre samlade på sanningar till sist, ”nu räcker det, nu samlar jag bara ihop mina egna tankar och gör dem till mina, men bara mina sanningar så får resten vara, jag vet inte om det ens finns några riktiga sanningar.”
”Men jag undrar om man kanske skulle samla på gaspoletter” sa Mannen som slutade samla på sanningar.

“Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd” av Rachel Joyce
En härlig bok!

Tänkvärd, rolig, eftertänksam och brittisk!